Här skriver vi inte om gulliga barn inte

Här ska det inte vara rart. 
 
Vi ska däremot prata om mammor. 
 
Sånna man träffat på genom livet 
 
Åh dessa älskade kvinnor, vissa var man livrädd för och andra ville man ha som sin egen. 
 
Min mamma var cool. Tror många ville ha henne. Sa vad hon yckte, rökte under fläkten, skydadde oss alltid när arga grannar kom för att skälla om att vi gjort något djävulskap. 
Hon lever ju ännu tack och lov. Men när jag var barn pratar vi om nu därför skriver jag "var" och inte nu. För jag ska berätta om dåtid. 
 
Mammor. Jag hade en vän som hette Katinka, hennes mamma var det något mystikst över. 
Hon hade långt hår till rumpan, lagade alltid ugnspannkaka, hade spännande böcker i bokhyllan. Hon var sådär kulturell och härlig. Spelade musik och sjöng i band. 
Man hade alltid roligt hemma hos Katinka, det var som att kliva in i en skapande värld. 
Jag ser henne ibland, ser likdan ut fast 30 år äldre. 
 
Sen har vi dom arga mammorna, min granne var en sån. Om man råkade göra minsta lilla mot hennes döttrar skrek hon över hela gatan. Men hon var också snäll, jag fick alltid följa med och bada varje dag på somrarna. Hon var nog bara rättvis och beskyddande. 
 
Sen hade vi mamman man var livrädd för. Som jämt var arg. 
Tyvärr dog hon tidigt i en sjukdom. Dottern var bara 10 år. 
Det var så jävla vidrigt när läraren berättade detta för klassen. 
Det blev en sån chock att jag började småskratta. Det var ju såklart inte roligt. 
 
Sen har vi dom rara mammorna, som varken rökte eller skällde. Det luktade alltid pannkaka hemma hos dom. 
 
En annan mamma hade någon äcklig parfym av äppelblom samt en igelkottsfrisyr. 
Det var sån otrolig ångest hemma hos den familjen. 
Det var ingång i en källare, sen möttes man av massa dockor från olika spanienresor. 
Små jävla dockor som stod där och samlade damm. 
Till ingens nytta. 
 
Sen såklart, Angelicas mamma. Jag måste ju skriva lite om henne. 
Där hemma var det saker från golv till tak, toaletten var inte städan sen 1995 och storebrorsan 25+(kth student) gick runt i rosa morgonrock. 
Man fick röka inomhus vart man en var, i köket stod en gammal tvättmaskin som om den vore glömd. 
Vill minnas att det luktade matos och kiss. 
Angelicas mamma var snäll tror jag, dom få gånger jag såg henne. 
Måste varit en trött kvinna. Och dom ska vi fan inte underskatta eller se ner på. 
Nej nu återberättar jag bara. 
 
Gurselov, att vara mamma är ett jobb i en egen kategori. 
 
Dessa dagar ska man vara helt felfri som mamma. 
Man ska inte röka, inte dricka alkohol, inte ha åsikter om det inte rör olika saker som rör ens jävla unge. 
Man ska ha ett rent hem, vitt och frächt. Man ska ha tid och brinnande intresse för trädgård, matlagning. Man ska vara snygg! Banne den som inte håller vikten eller fixar allt efter bokens jävla regler. Sist men inte minst
 
Tror det tog mig 3 år som mamma att lägga ner försöket till det där. 
 
 
Mammor, vilket jävla heltidsjobb.