Bakom allt det här
Kan det bara få ett slut?
Kan jag få bli sådär genuint glad igen?
Skratta bort all skit.
Våga vara bara den där personen jag alltid egentligen är.
Jag befinner mig i ett fyrkantigt rum utan dörrar just nu. Går från hörn till hörn.
Söker. Letar. Analyserar.
Gör fel. Gör om. Gör fel. Gör om.
Varför blev inte jag också sädär tuff och stark.
Varför blev jag bara vacker och osäker.
Ja, jag tycker synd om mig själv just nu.
För det är så orättvist.
Det är så jävla förbannat orättvist att vi inte kan välja.
Välja våra styrkor. Vi kan jobba på dom men aldrig välja.
Och jag kan aldrig hitta ut. Ut ur min jävla ångest. Ur det här rummet.