Vindar av Augusti
Sommaren kommer, och den går. Alltid lika fort.
Jag drömmer alltid om en sommar fylld av vass, salta bad och sol. Att jag ska bli en bättre version av mig själv. Lite som alla dom där nyårslöftena som aldrig blir verklighet..
Vilket egentligen inte är så konstigt att dom inte blir. jag menar, vem fan vill banta eller pallar bli en bra människa i januari?
Ja det kan låta som en klyscha, men det är sant. Varje sommar drömmer jag om att formas om.
Bli en bättre gladare människa. Pånyttfödas i Augusti.
Men det blir aldrig som man tänker sig.
Så här möts vi nu igen, efter ännu en sommar.
Mycket har hänt. Och mycket händer. Jag längtar efter ett lugn men det är svårt när det ständigt är en storm i mitt vattenglas.
Jag har alltid varit lugn.
Pratsam. Men lugn. Ändå stormar det.
Jag vet inte om det är för att jag drar till mig kaos. Människor med lite udda personligheter liksom dras till mig. Jag hamnar alltid där med "den värsta". Allt från vänner till killar. Det är inte dom värsta, nej så dum är inte ens jag att jag orkar umgås med det. Men jag drar till mig människor som dränerar.
För jag är snäll.. Det har jag alltid varit.
Snäll och därav vänder jag ofta ut och in på mig själv. Tills jag inte orkar det mer. Då sticker jag,.
Faktum är att jag är förälskad i Sommaren, men jag älskar hösten.
Luften som blir skön att andas. Naturen som byter om.
Jag tror även det kan bero på att jag fyller år i oktober. Ungefär som att jag ännu i vuxen ålder älskar Julen, tills den kommer och man inser att "hey du är vuxen nu, du får inga paket".
Att fylla år är ju knappast roligt längre... men ändå är känslan kvar.
Barndomen speglar sig bra även i vuxen ålder.
Men nog om det.
Den här Sommaren har jag verkligen inte alls gjort saker jag hade tänkt. Snarare bara befunnit mig i en karusell av förvirring.
Gamla spöken som dykt upp, planer som ställts in. En man som fortsätter driva mig till vansinne.
Ibland är det som att spela teater, för det är så overkligt.
"Händer det här mig nu?"
Återigen kommer mig snälla osäkerhet och äter upp mig.
Ibland önskar jag att tuffheten bodde i mig. Men, den gör inte det.
Så nej jag kommer inte pånyttfödas i Augusti, inte i år heller.
Jag kommer att fortsätta leta efter mitt lugn.